sevärdheter

Bergslagens Medeltidsmuseum med Nya Lapphyttan

Bergslagens medeltidsmuseum med Nya Lapphyttan är det nya namnet på vårt utomhusmuseum som berättar om just medeltiden i Bergslagen. Här får du berättelsen om ett sätt att göra järn som var nytt för tusen år sedan – men som fortfarande är modernt. Visste du att när Sverige blev ett rike var järnet från Bergslagen avgörande?

Om detta handlar vår berättelse, men också om mycket mer. Om de som gjorde arbetet och deras vardag. Om deras teknik och skicklighet, råvaror och produkter. Om järn som svensk exportvara och om bergsmännens, adelns och kungarnas storpolitik. Här finns dofterna ljuden och synintrycken från tillverkningen av järnet förmedlade av våra utställningar och guider.

Kommer du hit under de veckor som vi gör järn kan du både få uppleva vid sidan av eller vara med om arbetet. För barn och andra med barnasinne finns mycket att göra, bland annat den spännande Barngruvan, som du kan besöka på egen hand, utrustad med hjälm och ficklampa samt Barnens Bergslag.

Bråfors Bergsmansby

Brategården i Bråfors är sedan 2006 ett kulturreservat. Gården ägs och brukas av privata ägare, sjätte generationen inom samma familj. Bergsmansbyn är en välbevarad bergsmansgård med många gamla uthus kvar. Till gården hör betesmark, åker och inte minst skog. Skogen var viktig både för hushållet och för bergsbrukets behov av virke och kolningsved.

I Bråfors finns lämningar av anläggningar för järnframställning. Arkeologiska undersökningar har visat att järn framställdes där under 1200-talet. Äldsta skriftliga belägg för gården är från 1354. Bråfors, en av de få skyddade bergsmansbyarna, åskådliggör utvecklingen av en by i Bergslagen från 1200-talet till början på 1900-talet. De flesta åkrar och ängsmarker som man vet var i bruk under 1600-talet används ännu.
I juli 2017 invigs Brategårdens vägg- och takmålningar till Västmanlands läns 50:e byggnadsminne.

Elsa Andersons konditori

Elsa Andersons konditori ligger på torget i Norberg. Konditoriet har anor från 1900-talet och den gamla byggnaden brann ned till grunden 2015. En återuppbyggnad gjordes och det nya Elsas invigdes i maj 2017.

Elsa Anderson föddes den 2 augusti 1884 på en lantgård i Gubbetorp belägen i Hagebyhöga Församling utanför Vadstena. Som ung sökte hon sig till en släkting som hade konditori i Örebro och där fick hon arbete och utbildade sig till konditor. Elsas föräldrar besökte ibland goda vänner i Norberg och när hon en gång följde med, så mötte hon sin blivande make handlaren Emil Bergvall.

ENJ & Järnvägen Kärrgruvan - Norberg - Ängelsberg

Järnvägen mellan Kärrgruvan och Ängelsberg var först i Sverige med lokomotiv som drog en betalande last. Den öppnades 1853 och var då en smalspårig "trefotabana". Snart byggdes banan bredare, med mindre branta backar och uträtade kurvor, men den gamla banvallen kan fortfarande ses i terrängen. Förstlingen, det första ånglok som byggts i Sverige, var arbetslok då banan byggdes och drog också malmlastade vagnar då banan provades.

Länge rullade malmlastade tåg från gruvorna i Norberg till järnverk runt om i Sverige och Europa. Persontrafiken upphörde 1962, men på 1970-talet transporterades flytande glödhett järn i gigantiska "termosar" från stålverket i Kärrgruvan. Den lasten fick inte bli ståendes på banan.

Engelsberg Norbergs Järnvägshistoriska Förening trafikerar sommartid banan med rälsbussar, men för järnvägsentusiasterna i ENJ är ånglok framtiden

Färdestugan

Färdestugan i byn Fliken byggdes omkring 1850. Den användes som övernattningsställe av de forbönder som passerade. Forbönderna fraktade järnmalm från gruvorna i Norberg till bland annat Norns bruk i Dalarna. Malmfororna gick på vintervägar från Kärrgruvan i Norberg över mossar och sjöar bland Norn.

Cirka fyrtio män rymdes i färdestugan. Tjugo fick sova i väggslafen som går längs hela ena långväggen och lika många på golvet. Det fanns också ett stall med plats för 32 hästar. Stallet revs i början av 1900-talet. 1916 var den sista vintern som malmfororna gick till Norn.

1930 skänktes Färdestugan till Norbergs Hembygdsförening och kort därefter blev den vandrarhem i Turistföreningens regi. Stugan ägs numera av Norbergs kommun. Från 2010 och framåt kommer färdestugan att restaureras, bland annat genom olika byggnadsvårdskurser.

Gamla Norberg och Engelbrekt

Norberg kallas by av sina innevånare, men liknar en medeltida stad. Platsen har länge varit huvudort men aldrig stad. Här fanns handel och administration för Norbergs bergslag, ett av Sveriges tidigast omtalade bergslagsområden. Bergsbruket hade stor betydelse för Sveriges framväxt.

Engelbrekt från Norberg ledde på 1400-talet ett stort uppror mot kung och fogdar. Under en tid var han riksföreståndare och ledde Sveriges första riksdag. Engelbrekt har stor symbolisk betydelse och hans namn förekommer i många sammanhang i denna del av Sverige.

Runt en sträcka av ån genom Gamla Norberg finns en skyltad promenadväg.Där låg ståtliga bergsmansgårdar, med namn som ännu lever kvar. Gårdarna är ersatta av yngre bergslagsbebyggelse, också den sevärd. Kyrkan är från 1300-talet och hade en föregångare på samma plats.

Hembygdsgården Karlberg

På hembygdsgården Karlberg finns kulturföremål och byggnader samlade i en idyllisk bergslagsmiljö. Där finns handelsbod, bagarstuga, järnvägsstation, fattigstuga och mycket mera. Jugendarkitekten Ferdinand Boberg är uppvuxen i Norberg. Hans arbetsrum finns iordningställt på hembygdsgården. Där finns också en lekplats för barnen.

Valborgsmässoafton, midsommarafton, Karlsbergsdagen och Barnens Dag brukar vara välbesökta höjdpunkter på hembygdsgården under året. Hembygdsgården drivs av Norbergs Hembygdsförening.

Konstkanalen

Konstkanalen är en tre kilometer lång kanal från sjön Bålsjön till Polhemshjulet i Kärrgruvan. Kanalens uppgift var att förse Polhemshjulet med vatten.

Polhemshjulet är ett vattenhjul som byggdes 1877 och ersatte flera äldre och mindre vattenhjul. Det drev i sin tur en stånggång som försåg gruvor runt om i Kärrgruvan med kraft, så att pumparna för vattenuppfordring där kunde hållas igång dag och natt. Hela arrangemanget kallas vattenkonst, därav kanalens namn.

Konstkanalen gjorde att vattenhjulet kunde placeras närmare gruvorna, så att sträckan där kraften överfördes med hjälp av stånggången förkortades betydligt. Konstkanalens vatten drev också ytterligare ett vattenhjul längre nedströms.

Kanalen är bevarad och restaurerad och är en trevlig promenadväg.

Lapphyttan och bergsmansbyn Olsbenning

Lapphyttan är en järnframställningsplats som användes under tidig medeltid. Utgrävningar som gjordes under 1980-talet visar att en masugn med tillhörande anläggningar har varit i bruk under 1100-, 1200- och 1300-talen. Lapphyttan är en av de äldsta undersökta masugnarna i Europa. Ändå är den samtida med många andra platser som har blivit inventerade runt om i Bergslagen. Platsen på byn Olsbennings utmark har sedan länge varit känd som "Lapphyttan" i folkmun. I Norberg finns en rekonstruktion av Lapphyttan, Nya Lapphyttan.

Mitt i byn Olsbenning fanns redan på 1100-talet också en hyttplats. Arkeologiska fynd visar att järn då, liksom på Lapphyttan, framställdes i en masugn. Olika masugnar har sedan varit i bruk på samma plats ända fram till 1874. Järnet tillverkades av bergsbrukande bönder. Läget vid ån gav vattenkraft till hyttan och intillden byggde bergsmännen sina gårdar. Kring bergsmansbyn fanns åker- och ängsmarken och utanför den skogen som gav träkol till hyttdriften.

Bergsmanshushållen framställde järn, i allt större hyttor, fram till mitten av 1800-talet. En del av Olsbennings gårdar har flyttats ut, men flera ligger kvar i byns kärna. Jordbruk håller landskapet öppet så som det varit i närmare tusen år.

Mimerlaven

Mimerlaven är en anläggning för att ta hand om malm och förädla den till råvara för järnframställning. Den var i bruk från 1960 till 1981. En period togs all malm från Norbergs underjordiska gruvor upp via Mimerlaven.

Anläggningen består av tre hus av olika höjd. Själva laven är den högsta delen, 64 m hög. Under den finns ett lodrätt schakt som är 325 m. Genom laven och schaktet går hissanordningar för personal och malm. Den mellersta delen är en krossanläggning. Den lägsta delen är ett anrikningsverk där gråberget i det finmalda materialet från krossarna skiljdes bort. Den anrikade malmen, sligen, transporterades sedan ut av ett långt transportband och lagrades i högar på marken.

1981 upphörde all gruvverksamhet och järnframställning i Norberg. 1999 övertogs Mimerlaven av kommunen efter rivningshot. Den är nu platsen för Norbergsfestival, en årligen återkommande elektronmusikfestival.

Norbergs gravkapell

Norbergs gravkapell på Östra kyrkogården klart 1904
Gravkapellet har hög takresning och yttre former som i någon mån påminner om en medeltida kyrka – det ligger alltså väl förankrat i svensk tradition och ändå är det så annorlunda arkitekt var Ferdinand Boberg .

Andra kända byggnader är till exempel LO-borgen, Rosenbad, Waldemarsudde och Thielska galleriet. Väl kända är också Centralpostkontoren i Stockholm och Malmö, NK-huset och Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden. Länk till mer information i höger kolumn.

Norbergs gruvmuseum och Mossgruveparken

Mossgruveparken är ett övergivet gruvfält med djupa och vattenfyllda dagbrott. Där bröts järnmalm från medeltid till 1900-talets början. En skyltad promenadväg leder genom parken.

Under Norbergs gruvmuseum finns ett djupt schakt för att ta upp vatten ur gruvorna. Ett vattenhjul flera kilometer därifrån drev via en stånggång pumparna. I museet visas hur pumpningen gick till.

Den äldsta brytningsmetoden är att spräcka berget med eld, s k tillmakning. När krut, nitroglycerin och dynamit kom kunde man spränga. Borrteknik, verktyg och maskiner visas i museet.

Norbergsstrejken 1891-92 var en av den svenska arbetarrörelsens viktigaste strider, där många arbetare strejkade länge och med stor sammanhållning. Ändå blev det ingen seger. I museet får du veta mer om gruvarbetarfamiljernas liv.

Norbergs kyrka - Historik om kyrkan och dess inventarier

I Norberg har troligen funnits kyrka eller kapell redan före den nuvarande kyrkan, som är byggd i slutet av 1300-talet och uppförd i gråsten. Den saknade från början torn utan hade en fristående klockstapel. 1697 ersattes klockstapeln med ett torn med smäcker spira (lik den som ännu idag kan ses på Romfartuna kyrka).

Två gånger har kyrkan utsatts för brand, 1608 och 1727. Vid branden 1727 ödelades praktiskt taget hela den östra sidan om ån i Norbergsby, varvid också kyrkans torn och det mesta av kyrkans inventarier blev lågornas offer.

Läs mer på Norberg-Karbennings församlings egen hemsida, se högerspalt.

Polhemshjulet

Polhemshjulet är ett vattenhjul som byggdes 1877 och ersatte flera äldre och mindre vattenhjul. Det drev stånggången som förde kraften till gruvor runt om i Kärrgruvan. Då kunde pumparna där hållas igång dag och natt. Stånggångens rörelse förgrenades iolika riktningar med hjälp av vändbrottet härintill. När klockan på stånggången tystnade var det dags för konstvaktaren att reparera och för gruvarbetarna att lämna botten på gruvan.

För att förse Polhemshjulet med vatten så att det kunde drivas finns en tre kilometer lång kanal från en närbelägen sjö. Upp till hjulets topp ledde en träränna som våghalsiga ungdomar, sprang och cyklade på. I kanalen och i vattenrännan under hjulet fanns gott om kräftor.

Kanalen är bevarad och restaurerad och är en trevlig promenadväg. Nyckeln till Polhemshjulet kan lånas i Storkiosken strax intill.
Öppettider hittar du i högerspalten.

Stånggång och vändbrott

Regn- och grundvatten behövde hela tiden pumpas upp ur gruvorna. Ett bra sätt att få mekanisk kraft till det arbetet var att använda vattenhjul. Men det strömmande vattnet som gav kraften och gruvorna, där den behövdes, låg inte alltid alldeles nära varandra. Lösningen var stånggången. Med den kunde kraften överföras långa sträckor. Stånggångar kunde vara försedda med vändbrott, "växlar", så att de kunde grenas ut eller ändra riktning.

Vid Polhemshjulet, det vattenhjul som hörde till stånggången i Kärrgruvan, kan du både se ett vändbrott och en modell som visar hur vändbrottet fungerade.

Thorshammars verkstad

Thorshammars Verkstads AB registrerades 1876 och är ett av Sveriges äldsta aktiebolag. Den nuvarande verkstadsbyggnaden uppfördes 1887. Omkring sekelskiftet 1900 var arbetsstyrkan som störst med 33 arbetare. I verkstaden tillverkades ljuskronor, prydnadsföremål, kranar och kopplingar av olika slag, fotogenköksdelar, smörjkannor och fettsprutor, dricksvattencisterner, vin-och cisternkranar, vikter från 1 g till 5 hg och mycket annat.

Tenntillverkningen upphörde 1936, men prydnadsföremål av mässing tillverkades in på 1960-talet, då en vårflod förstörde gjutugnen. Under de sista åren tog man bara emot kopparkärl för putsning och reparation. 1983 stängdes verkstaden för gott.

Thorshammars Verkstad är nu byggnadsminne och ska bli ett levande arbetslivsmuseum där maskinerna i verkstaden, med sin remdrift i taket, drivs med den ursprungliga kraftkällan, vattenturbinen i fallet.

You may also like

List Coupon

Besöksmål & Sevärdheter

Abrahamsgården